AG och dess uttrycksgyckelspel

Med utgångspunkt från en viss aktuell sträng så skulle jag nedan vilja kommentera som följer. Så skulle i varje fall en engelskspråkig människa uttrycka det. Och då jag efter nästan trettio år i utlandet, så ramlar jag lätt in i det tankemönstret. En svensk skulle kanske (märk nu det svenskvanliga garderandet ordet kanske) eller nog (åter ett typiskt svenskord för att försäkra sig om att hålla medelvägen i livet) uttrycka sig korthugget som ?att jag har följande kommentarer?, vilket ju kan extremvidtolkas betydligt mer.

Man kan ju tycka att det är helt oväsentligt vilket exakta uttryckssätt som man använder för att vädra samma andeluft, oberoende om frisk eller unken. Men nu är det ju så att olika uttryckssätt ger respons i olika inbyggda känslomönster och konsekvensreaktioner därefter. Och det skrivna ordets andemening tolkas ju tyvärr så vitt skilt från då kroppsfronterat känslospel får nyttja sin mångsträngade lyra.

Det är som vanligt många ord från min sida om få principiella och viktiga saker, dvs om respekt och empatisk djupkänning av andra människors situation och tänkbara konsekvensreaktioner. Grundtanksreaktionen från min sida är således hur vi uppfattar och reagerar på andra människors enskilda situation, dvs skall man vara helomfattande förstående eller uteslutande fördömande? Eller skall man ha en klädsam svensk urvattnad lagomreaktion, där man både utdelar klapp och smisk med samma smittorisk, dvs att hur man än vänder blad så blir man beskylld för det samma. Så varför då vända blad överhuvudtaget?

För att nu emellertid komma till sak efter denna ordstinna monologprolog, så är alltid ansvarskännandet och ansvarstagandet ett mångfacetterat pingpongspel. På AG bjuds det ut ansvarstagande (o)vinklade synpynkter med ansvarskrävande mottagsrespons. Det skrivs för och läses av allehanda typer av läsare med olika intelligens och fattningsförmåga. Och det enklaste spelet man därvidlag kan bedriva är det som följer ens egna förutfattade regler och slängklubbor, som man envetet suger på likt nappen för det livsoinvigda barnet. Om det sedan är stödhjälp eller egen skentröst man är ute fter kan vi lämna därhän. Men ju mer ironiskt stukat det är med lagom frågetecken för den förment dumme att fatta utifrån sitt eget förstånd, desto mindre det kanske ifrågasätts av den som inte vill riskera att göra bort sig på det ena eller andra sättet, vilket ju är en annan omfattande svensksjuka.

Man avsikt med mitt inlägg är egentligen inte att torgföra specifika morätter utan endast att kasta ett i bästa fall vagt sken på det allmänna i vårt förhållningssätt på AG. Låt osss då i detta vagsken ta fram det så viktiga ordet empati för en annan människas situation, som ju borde vara långt viktigare än att söka en röst för sin egen röst. Oc nu skall jag komma till den berömde Dr Phil (hoppas att det blev rätt), dvs ta dig i kragen och gör någonting, så blir allting bra. Jaha, det fungerar nog för alla dem som har den förmågan, men det fungerar inte alls för dem som inte har den . Och det är ju de senare som verkligen behöver stöd, omtanke och förståelse utifrån äkta empatikänsla. Lite så uplever jag tyvärr många strängresonemang och kommentarer på AG. Vi tycks inte alltid vara en familj som ytterst vill varandras väl, utan ibland snarare en familj i fejd med andra.

Den fråga som jag i främsta rummet tycker att man skall ställa sig bland AG:s medlemmar är om man svarar elller kommenterar inlägg enbart för sin egen skull, dvs ytterst enbart för eget vällustande spott och spe, eller om det är för den andres väl och ve utifrån dennes förutsättningar och specifika situation.

Lars i Kina