Nokia kolossen som blev sjuk !

Aulan i källaren på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm var fullspikad, trots att det var måndag kväll. Det var november 1998 och flera höga Ericssonchefer satt i publiken.

Men de var inte där för att visa vördnad inför någon överordnad. Nej, det var dåvarande Nokiachefen, Jorma Ollila, som gjorde ett av sina sällsynta framträdanden i Sverige. Temat för hans anförande var högintressant, fast det handlade inte om nya landvinningar för mobiltelefonin. Han talade om risken för storföretag att stanna i växten. Och han var märkbart engagerad.

Ollila hade läst en studie som berättade varför 147 amerikanska företag på tidningen Fortunes storföretagslista hade slutat växa. I 17 procent av fallen fanns det externa orsaker, som inte ledningen kunde påverka. Men annars berodde stagnationen på att organisation och strategi inte längre passade det stora företaget.

- Den här studien har gjort ett stort intryck på mig, sade han.

- Och därför har vi de senaste månaderna ägnat mycket tid för att undvika att hamna i samma situation.

Det Ollila hade kommit fram till var betydelsen av att ständigt organisera om och anpassa verksamheten samt av att låta toppcheferna byta ansvarsområden emellanåt. Han hade insett vikten av att sätta någon av de gamla rävarna att leda Nokias nya verksamheter. Det året ökade Nokias omsättning med 51 procent. Men tio år senare, 2008, hade mobiljättens tillväxt avstannat. Förra året, 2009, rasade försäljningen med 19 procent. Och rörelsemarginalen för mobilerna - som hade pendlat mellan 17 och 24 procent under de lyckliga tio åren - föll till 12 procent.

Ett skäl de svaga siffrorna det senaste året är förstås den finansiella krisen. Men det finns också en djupare förklaring. Bolaget har blivit mer än fyra gånger större, räknat i omsättning, under perioden. Samtidigt har Nokia blivit avsevärt mycket kaxigare. Eller ska vi säga självbelåtet?

Något år hade Nokias årsredovisning till och med titeln "No Limit". För oss svenskar för det närmast tanken till Trustorhärvan, men även för en internationell läsekrets måste det ha uppfattats som övermaga.

Framgången hade helt enkelt skapat en koloss som blev för svår att manövrera. Som en Finlandsfärja i vårens issörja. Alltså precis det som Jorma Ollila varnade för den där måndagskvällen på Grev Turegatan 13.

Långt inlägg !