Gott Slut

Tack detsamma!

Jag firar jul och ny år hemma med familjen och det har varit den kallaste julen sen jag flyttade hit. Jag återvänder till värmen i Sudan på onsdag.

Abou Mathias.

Look beyond what you see!

Tror att du uppskattade kylan tillsammans med familjen, mer än värmen i Sudan. Var rädd om dig när du kommer till Sudan, har hört av kamrater som normalt befinner sig i det södra området, att  det inte är någon dans på rosor utan minst 30 gånger värre. Vill inte byta med dig, föredrar lugnet och värmen här i Thailand tillsammans med vänner.

Mvh taxi i ett soligt och varmt Ban Phe

'

:  ))))

Här i småland, så här första dan på det nya, har vi tydligen storm att se fram emot...  Här kan ni kanske följa utvecklingen... :-)

För övrigt så lyckades jag hålla den glade på benen i 40 m... men glad var han så länge han stod på benen... och joddla kunde han :-))

En trevlig fortsättning på er alla 

//Sextra

Hemsidan

Skolkompissidan

Det ser ut som stormen skall bedarra SMHI har i alla fall nedgraderat från 3 till 2

Det finns en rolig Radio-Groda sedan några veckor tillbaka... Journalisten skulle fråga den uppringde personen ang självmordsfrekvensen efter förra stormen.

Journalisten ställde ungefär följande fråga(sista namnet är exakt); Ser man om det skett någon förändring i Självmordsfrekvensen efter Gudrun Schyman   

//Sextra

Hemsidan

Skolkompissidan

taxi, det verkar hetta till även i Bangkok med lite bomber också.

Här lär det bli tufft imorron tror man, när fredsavtalet med södra Sudan kanske upphör ikväll. Vi vet inte ännu om vi kan jobba imorron. Men varför oroa sig för det idag? 

Look beyond what you see!

Lite krutrök får man väl stå ut med, annars så är det bara att byta jobb, eller uppehållsort. Att sedan diverse panikskapare inom UD och massmedia driver smällarna till absurdum, det får stå för dom själva.

Tycker att det varit alltför tyst om vad som händer  i södra Sudan. Oavsett om det handlar om flyktingsituationen, rebellerna eller om oljeborrningarna. Man skulle önska att det kunde komma ut några nyheter som inte är "färgade" av humanitär eller politisk åskådning, utan en ren och rak rapportering.

Var rädd om dig när du återvänder. Hoppas att du får fortsätta med dina rapporter här.

Mvh taxi i ett morgonsoligt Ban Phe

:  ))))

Jag är tillbaks sen en vecka. Det blev inga problem alls igår. Helt lugnt överallt. Man firade 2 års dan efter det att fredsavtalet tecknades med södra Sudan.  

Det är fotoförbud här i Khartoum, vilket inte har hindrat mej tidigare, men tyvärr så var jag tvungen att skicka kameran på service och den Sony 600 jag har i jobbet tar inga foton från viloläge på 0,4 s. Vi kan inte resa varken till södra Sudan eller Darfur, så jag kan inte rapportera nånting därifrån. Sen ett par dar har jag dokument, så jag kan resa i övriga Sudan i jobbet. Jag är allokerad till Umb Al-Durman, som ligger på västra sidan om Nilen och White Nile. Det gör mina möjligheter att resa till andra delar mycket begränsade. FN personal, jenkare och britter får under inga villkor resa utanför Khartoum. Jag skriver ytterst sällan här på AG, men ganska regelbundet på iFokus.se under signaturen "bosse". Bilaga; I mitt nya jobb, som vattenutkörare.

Take care!

Abou Mathias.

Look beyond what you see!

Det verkar fortfarande finnas några som vill läsa det jag skriver, så jag kopierar in ett "kåseri" från min dagbok på iFokus.se

Jag har fotat många barn och detta är en av dom bättre bilderna.

Hemma igen.
onsdag 27 dec 2006 10:04
Den 22:ndra skulle jag åka från Khartoum till Beirut via Cairo. Flyget skulle avgå kl. o6.00 och man sa att det var tillräckligt om man kom en dryg timme innan. Men en av syd afrikanarna sa, att i Afika så gäller det att vara minst 3 timmar före avgång och ibland så räcker inte det ens. Det finns inget som heter "confirmed seat" även om man har det skriftligt. Ok, jag kom till flygplatsen kl 03.30 på morron och där stod 100 - tals människor utanför ingången. Europeerna snällt i kö som väntat och resten spridd i solfjädersform. I Rom gör man som romarna, så jag gled in längs väggen och kom långt fram. Det visade sig att ingången var ca 1 m. bred och man kunde inte ta in bagage vagnen - vilket medförde att alla som hade vagn måste lasta av väskorna och nån annan försöka få undan vagnen, när massor av folk och nya vagnar bara trycker på. Innan man går in är det en första passkontroll, där man bara kollar om man är britt. Sen kommer man in i ett litet rum där alla ska försöka få sitt bagage på ett enda band för X-ray och sen gå mot strömmen för att komma till nästa ingång där passet kollas igen. Sen hittar man sitt bagage bland 100-tals andra kappsäckar i en stor hög. Man tar väskan och går till nästa X-ray, sen tar man den igen och kommer in till incheckningen. Där finns alla flygbolagsnamn på skyltar, men inget bolag sitter bakom rätt skylt. Först ska man betala flygplatsskatt och den disken är absolut så långt bakom dom andra diskarna det bara går att placera den och rummet är max 100m2. Man klättrar över bagage och människor dit och därifrån, för naturligtvis ska man tillbaks samma väg - med väskan i hand. Sen kan man checka in. Jag hade tur igen och blev incheckad av en tjej, som egentligen bara delade ut formulär för att kunna lämna landet. Jag fyllde i formuläret, passerade nästa passkontroll och hamnade i köerna till dom 3 diskarna där passet stämplades. Det gick mycket långsamt och stämningen var mycket irriterad. Jag hamnade i en sån här extra kö igen, men tog det ganska lugnt, för det var säkrast så. Jag lyckades glida in i rätt kö igen. Vi stod som packade sardiner och några äldre orkade inte riktigt med, utan satte sig på golvet.  Och ibland kom det människor (VIP) som bara passerade och det irriterade speciellt europeer, som inte har lärt sig att i Rom gör man som romarna. Jag kom igenom till slut och jag måste säga att den officer, som stämplade passen inte var det minsta stressad utan väldigt vänlig. Och han släppte inte igenom nån som kom bakvägen för att få andras pass stämplade. I vänthallen fanns 6 gates och massor av människor. Kl.06.00 var det boarding. Vi gick ut till bussen steg in och den gjorde en u-sväng och öppnade dörren. En transport på ca 20 m. Innan vi fick gå in i planet öppnades allt handbagage igen. Det tog 2 timmar innan vi kunde taxa ut på banan. När vi närmade oss Cairo, så var sikten för dålig och vi omdirigerades till DurGhada vid Röda Havet, där vi satt och vantade på plattan i 1,5 timmar. Äntligen kom vi iväg och kunde landa i Cairo. Vi hade drygt 1,5 timmar till nästa flight. Jag hade hamnat i sällskap med ett gäng libaneser på 9 personer, så jag hängde på dom 2 som satt bredvid mej. Dom hade varit med tidigare och vi kunde passera alla köer av 1000-tals pilgrimmer på väg till Makkah, men för sent - våra biljetter var sålda. Dock så tog tjejen våra (5 st) biljetter och pass och stack iväg. Där stod vi utan dokument och väntade, men hon kom tillbaks och hade lyckats ordna 4 platser, fast hon hade glömt min biljett nånstans. Hon hämtade den och jag kunde åka. När jag väntade på att gå ombord, så märkte jag att det var många andras biljetter som sålts och stämningen var högst irriterad. Jag fick iaf en jättewhisky på planet. När jag kom till Beirut tog turen slut och mitt bagage hade inte kommit med. (Jag hämtade det igår). En taxi väntade på mej. När jag kom hem stod mina nära och kära på balkongen och väntade. Sen var det kört igen - jag hamnade direkt i dushen och kläderna i tvätt maskin. Det påstods att jag stank Africa.

I kön till den sista passkontrollen började jag prata med en sudanesiska, bosatt Washington DC, anställd av FN och Doctor i Internationell lag. Hon hade jobbat med flyktingar över hela världen och sett barn och vuxna mördas av onda människor. Hon sa att det finns massor av människor som njuter av att döda andra människor. När hon berättade detta fick hon tårar i ögonen. Hon sa också nånting, som jag alltid kommer att minnas- smärtan och sorgen är densamma om man är gammal eller ung oberoende ras, hudfärg, tro eller annat som åtskiljer människor.

Lev väl! 
 

Look beyond what you see!