Simpel tanke

Dags för lite allmän reflektion.
Har inte skrivit på länge så jag flummade runt lite så här på morgonkvisten:

Fram till i augusti var det lätt att vara en FA-swinger på Stockholmsbörsen tyckte jag, jobbade ungefär så här:
-Följde ett 20-30-tal bolag på nära håll.
-Gick lång där jag såg 10-20% potential på ngn månad i bolag som av ngn anledning fått pisk, försökte ha TA med mig för vettiga entries.
-Nån förlustaffär hör o där men på det hela taget gick affärerna som tåget.

Sedan hände något, men vad?
Det är inte något fantastiskt spektakulärt som hänt även om följderna har blivit brutala. En allom bekant sanning om prissättning i en marknadsekonomi
är att priset bestäms av den sist sålda varan/aktien. Av denna sanning går att ta den ännu mera självklara slutsatsen att om det finns köpare till fler aktier
än säljare så stiger kursen och vice versa.

Det är alltså inte hela marknaden som förändrats i ett slag, snarare så att antalet säljare ökat något. En lika bra tes som ngn annan är att antalet säljare
ökat från 45 till 55%, en ökning med 10% inte något märkvärdigt i sig, den stora genomslagskraften kommer sig bara av att vi passerat 50%.

Som bekant är det de stora drakarna som i det långa loppet gör marknaden till bull eller bear. Nedgången på stockholmsbörsen kan förklaras med att det
under hösten tagits beslut på några fondmöten om att sänka exponeringen mot stockholmsbörsen med låt säga 10%, inte gå ur, inte blanka, bara minska exponeringen.

I sig är detta alltså inte en speciellt spektakulär förändring men livet på stockholmsbörsen förändras dramatiskt, tex för den strategi jag beskrev ovan.
Plötsligt blev den "fair value" man kunde handla mot en helt annan. Marknadens nya målkurs trodde jag var en bra entry, då sittter man snart lång hela portföljen och
minus överallt om man inte håller sig vaken. Själv var jag halvslumrnade till en början. Framgångarna hade gett ett bra självförtroende och jag såg köplägen överallt,
klart att den tanken dominerade i stället för den mer relevanta frågan om något fundamentalt förändrats på marknaden.

Nu känner jag mig dock nykter, kommer att tvingas ur några positioner till i veckan är jag rädd men det är smällar man får ta. Fondernas och de stora drakarnas göranden
och låtanden på marknaden är saktfärdigt av den enkla förklaring att det tar tid för dom att gå ur sina positioner, dessutom tvingar det ut en massa andra ur marknaden
så det blir lätt rörigt: -)

Det som beskrivits ovan läses ofta bättre och fortare in av sluga TA-freaks, allt yttrar sig i att en trading-channel plötsligt bryts, det är allt dom behöver veta för att gå ur.
Dessutom slipper dom att få fråga sig hur mkt direktavkastningen ökat eller andra "FA-fakta" som talar för fortsatt köp.

Min nya strategi är att vara betydligt mer kräsen i mina krav mot de bolag jag går in i. Inte en speciellt exakt vetenskap men det är bra: avkastningskrav och
earningsestimate kommer säkert att fluktuera mkt på marknaden den närmsta tiden innan vi hittat ett nytt ekvilibrium. Då kan man "raise the stakes" och enklare plocka
russinen ur kakan, fram till dess får man ta det lite piano. 

Swett, swett, swett. Alla mina vänner tycker det verkar soft att vara på börsen, "trada och tjäna pengar varje dag, vilken glidare du är" dom skulle bara veta: - )

Varför vissa valt att minska sin exponering mot stockholmsbörsen är en annan och betydligt mer intrikat och intressant fråga, men det tar vi inte här.
Ha en bra da'