Favorit i repris.
Det känns som igår när jag lade ut denna första gången. Nu ett antal år senare känns den lika aktuell. Vi får bara hoppas att det reder upp sig till slut, som det gjorde förra gången. Att få en rysare ala Nikkei (18 år and still counting) i hela världen känns ju som ett mardrömsscenario.
Läs detta av Börje Lindström:
Dagens 20-åringar vet en värld av häftiga men trygga bungy-jump, ständigt stigande börser och ett sjuhelvetes gott globalt humör. Undan för undan har uppgångarna ökat riskbenägenheten och den högriskabla optionen - rättigheten men inte skyldigheten att köpa något - har blivit vår tids sinnebild.
Optionen är de stora spekulationernas örnlika följeslagare, högt däruppe i den syrefattiga himlen seglar den på termiken från de brännheta aktiekurserna och ju bättre aktien går, desto högre stiger den, optionen, rikedomens fågel.
En spegelvänd värld
Men när trenden vänder och bergskedjan bär nedåt i den stora spekulationens ättestupa störtar optionen och blir värdelös. Vem vill då ta ut en del av lönen i monopolpengar? Vad händer då med företagen där optionerna varit de morötter som fått de anställda att arbeta livet ur sig?
Vem vill i den vådliga nedfärden ta risker? Vem vill satsa sina pengar, sitt liv på ett nytt högriskprojekt? Vem vill i de fallande istapparnas rike spara i fonder som sjunker i värde?
Vad händer sedan med skatteintäkterna när arbetslösheten ökar och de beskattningsbara börsvinsterna är borta? Vad händer med de dyrköpta bostadsrätterna? Vad sker om oljepriset, i en spöklik återupprepning av 1970-talet, fortsätter stiga?
Nej, detta kan inte hända, det hände förr, inte numera. Vi har nya metoder att hantera kriser. Sveriges medlemskap i EU är en garanti för finansiell stabilitet, man inte kan spekulera mot en stor valuta. Aktiepriserna fluktuerar, men de hämtar sig alltid. Ha is i magen.
Så brukar det heta. Och längs den långa vägen ned kommer alla de kända argumenten att upprepas till leda. Men förr eller senare brister det heliga förtroendet för den heliga marknaden, paniken sätter in och var och en får rädda sig bäst den kan.
Då först - när hoppet är ute - kommer vi att förstå att en ny trend har börjat och att vi befinner oss i en obekant värld där allt är spegelvänt mot vårt 1980- och 1990-tal. I denna nya värld är allt möjligt, precis som under spekulationsåren, men skeendena kommer att gå i mörka och inte ljusa toner.
Mörker eller ljus spelar ingen roll för de ruinerade, de förfrusna. De söker värme och trygghet, varför inte hos de nya, karismatiska ledare som väntar där nere, i de mörka ravinerna?
Små kolonier av räddade
Vi som såg Berlinmuren falla får kanske fortare än vi föreställde oss det bevittna nya, men spegelvända under och alla kommer vi då att dra oss närmare vår egen lilla krets i en tillvaro där inga gamla 80- och 90-talsmärken längre stämmer.
Världen kommer att spricka upp i små kolonier av räddade, skrev den amerikanske poeten Robert Bly i slutet av 1960-talet. Det är en diktrad jag ofta tänkt på sedan hösten 1998. Då, för ett par år sedan, hämtade sig börserna mitt i rusket och världens humör kunde stiga ytterligare några altruistiska grader.
Den här gången, vintern år 2000, finns kanske fortfarande utsikten att kurserna skall svinga sig upp till nya toppar, men till att så sker gör man nog klokt i att anta att den långa vandringen ned är inledd.
BÖRJE LINDSTRÖM
Mvh TWA.
Del 2 som jag ser det. Jävligt läsvärt och lättläst, försök att åtminstone skumma igenom texten, jag kan nästan garantera att ni fastnar.....
De stora kraschernas anatomi
världsspekulationen
--------------------------------------------------------------------------------
Stockholm 21 februari 2000
De stora börskrascherna är långt mer sällsynta än de stora jordbävningarna.
Under 1900-talet hade vi bara en stor, global börskrasch - den under 20- och 30-talen - men en rad mindre och i jämförelse harmlösare krascher i olika länder och regioner.
Vissa brukar säga att börsen kraschar titt som tätt och att kurserna alltid går upp snart igen, men liksom jordbävningarna har krascherna olika styrka och när de riktigt stora börsskalven kommer tar det mycket lång tid för aktierna att återhämta sig.
Effekten av en börskrasch beror alltså på dess magnitud och denna avgörs i sin tur av vilka spänningar som under dagarna, veckorna, månaderna, åren, decennierna och århundradena byggts upp i det finansiella systemet.
Många sätter likhetstecken mellan Wall Street-krascherna 1987 och 1929. De menar att kraschen 1929-32 aldrig behövt ske om dåtidens centralbankschefer varit lika kloka som 1980-talets, men glömmer då att påfrestningarna i 80-talens globala ekonomi inte hade hunnit bli lika väldiga som de i 20-talets slut.
I dag är däremot spänningarna i det finansiella systemet långt starkare än någon period under 1900-talet och faran för en världsomspännande krasch av större magnitud än 1930-talets är påtaglig.
Första säljvågen
Stora jordbävningar brukar precis som vissa börskrascher inledas med en serie förskalv, och när så huvudskalvet kommer är förödelsen ögonblicklig och total. Där upphör likheterna, ty de stora krascherna är aldrig rättframma och snabbt avklarade.
De stora krascherna är bedrägliga och manipulativa. Först den dag det mesta av börsvärdet sopats bort, är den stora kraschen ett fullbordat faktum.
Tyvärr är det så att igen i början av en krasch kan avgöra dess format, men även om de stora krascherna aldrig upprepar sig exakt finns det några tumregler värda att känna till.
Praktiskt taget varje stor krasch börjar med en väldig säljvåg, vilken ibland föregåtts av en tids måttlig men ändå oroande nedgång. När säljvågen väl tagit fart faller priserna dramatiskt - dagliga fall med tio procent eller mer är ingen ovanlighet - och många professionella aktörer bestämmer sig nu för att sälja av den enda orsaken att "alla andra gör det".
Att garvade placerare visar ett flockbeteende i nedgångarna är inte alls underligt, eftersom de sprungit i flock även under den tidigare uppgången - ofta säger ju de stora aktörerna att de "köper för att inte hamna på efterkälken".
Börskraschen 1987 är ett exempel på denna, de professionellas masspsykos. När kurserna störtdök ringde fondförvaltarna sina mäklare. Mäklarna har i vanliga fall alltid en förklaring - ibland en mycket långsökt sådan - till varför kurserna går upp eller ned. Men hösten 1987 sade de: Vi vet inte, vi undrar också.
Detta att mäklarna inte kan förklara ett kursfall skapar panik hos den enskilde förvaltaren. Om inte han vet och inte mäklarna vet, finns det kanske några som vet något vi andra inte vet - och det är förstås därför de säljer - då säljer jag också!
Den stora kraschen på Wall Street 1929-32 är ett klassiskt exempel på vilket mönster en stor börskrasch kan följa.
Ett exempel på en nu pågående krasch. USA:s IT-index Nasdaq från 1992 fram till den 31 maj 2000.
Andra säljvågen
Så småningom självdör den första säljvågens panik, vanligtvis efter några månader, och påfallande ofta bottnar nu nedgången 38 procent från kurstoppen - fallet på den svenska börsen 1998 var t.ex. 39 procent.
Nu sker en återhämtning. Oftast en våldsam sådan. De som sålde i kursfallet byter raskt fot och börja köpa igen - några av dem skäms. I takt med att börsen stiger rapporterar massmedia att de ekonomiska utsikterna ser bättre ut än på länge och att aktierna kommer att nå nya höjder inom något år. Så sker vid varje riktigt stor krasch - USA:s befolkning var i januari 1930 övertygade om att det värsta var över och framtiden målades i de ljusaste färger.
Då - när kurserna klättrar upp mot den tidigare kurstoppen - kommer plötsligt den andra säljvågen. Den är mycket sällan lika dramatisk som den första, men lång, seg, utdragen och faktiskt psykiskt nedbrytande.
Börsen faller nu i en jämn, sugande lunk med någon eller några procent per dag. Då och då sker plötsliga kursryck uppåt - ibland sex, sju procent upp på en enstaka dag - och detta lockar alla dem som inte sålt att behålla sina aktier i stället för att sälja med förlust. Hoppet är det sista som överger människan, brukar det heta.
När denna andra, uttröttande säljvåg når ned till den första säljvågens botten är börsen i ett mycket kritiskt läge. Om kurserna nu vänder upp kan man andas ut - börsfallet är sannolikt avklarat. Men om kurserna sjunker igenom bottnen är risken hög för att den stora kraschen verkligen har satt igång.
De 38 procent som den första säljvågen sopade bort är ett intet mot vad som nu följer. Ty i denna andra, avslutande säljvåg brukar mellan 62 och 90 procent av börsvärdet utplånas. 1932 slutade kraschen på minus 89 procent.
Ingen nedgång är dock den andra lik. Hela krashscenariot här ovan - alltså en nedgång med nära 90 procent - kan till syvende och sist visa sig bara vara den första delen av ett ännu större mönster. Det låter förstås osannolikt, men börsstatistiken från 1690-talet fram till i dag visar att en sådan gigantisk krasch faktiskt har förekommit.
Den stora kraschen i London 1720 - Söderhavsbubblan* - sopade på ett par år bort närmare 90 procent av börsvärdet, men det dröjde till 1784 - alltså hela 64 år - innan börsen nått sin absoluta botten - fallet blev således över 90 procent.
Kraschflaggan hissad
Jag är tämligen övertygad om att de inre spänningar som byggts upp i den globala börskurvan sedan 1700-talets slut, förr eller senare kommer att åstadkomma en världsomspännande krasch vars verkningar ingen i dag kan göra sig en föreställning om.
Att världen i allmänhet, och USA i synnerhet, befinner sig i den största finansiella bubblan någonsin är när denna artikel skrivs ingen allmän åsikt. Ändå är den inte så ovanlig som man kan tro. Det senaste året har en lång rad analytiker, ekonomer och politiker hissat den röda kraschflaggan - till och med nu senast IMF (Internationella Valutafonden).
Det finns med andra ord gott om varningar för en kommande finansiell härdsmälta - precis som det gjorde 1720 och 1929, precis som det gjort inför varje betydande krasch.
Tyvärr brukar det vara så att den stora massan bestämmer sig för att ta del av varningarna först när katastrofen är ett faktum.
BÖRJE LINDSTRÖM
Mvh TWA.
Del 3. Domedagsprofetian...
Börskurserna styr mänsklighetens humör
världsspekulationen
--------------------------------------------------------------------------------
Stockholm 21 februari 2000
Stora upp- och nedgångar på världens aktiemarknader har en klar och tydlig påverkan på mänsklighetens humör.
I juli 1932, den tidpunkt dåtidens världsomspännande börskrasch nådde sin absoluta botten, hölls val i Tyskland. Med 13 745 000 röster och 230 mandat i riksdagen mer än fördubblade nazisterna den framgång de vunnit i septembervalen 1930. Varken förr eller senare skulle Hitlers demokratiska popularitet nå så högt - när börskurserna började stiga igen tappade nazisterna röster och därefter infördes som bekant ett enpartisystem.
Den tyska nazismens frammarsch under perioden 1929-32 är ett exempel på börskursernas inverkan på det sociala humöret, men det finns en rad andra bevis för hur stora upp- och nedgångar förebådat än fredsoptimism, än krigsmuller.
Den franska revolutionen 1789-99 följde i spåren på den väldiga börskraschen 1720-84 (Söderhavsbubblan* och Mississippibubblan*). Första världskriget och den ryska revolutionen hade även de föregåtts av globala börsnedgångar. Det nordamerikanska inbördeskriget 1861-65 började sex år efter en 24 år lång börsnedgång - börsen föll som mest med 74 procent.
En förklaring till dessa samband är naturligtvis att de stora krascherna sopar bort medelklassens tillgångar och därför - den dag nedgången är ett obestridligt faktum - föder en social oro och en närmast ursinnig ilska.
Att krigen och revolutionerna oftast inte inleds på kraschbottnen, utan först några år senare kan förklaras med att det tar en viss tid att politiskt, socialt och militärt organisera den kollektiva ilskan.
Arga tyskar på marsch i den stora kraschens skugga.
Tyskarnas humör i slutet av 1930-talet var ett helt annat än i decenniets början och få ville nu ha krig, men processen som nära 14 miljoner arga tyskar startat den 30 juli 1932 var omöjlig att stoppa när den väl vunnit momentum.
Höga börskurser - korta kjolar
På samma sätt som väldiga börskrascher försämrar mänsklighetens humör, förbättras humöret av de stora uppgångarna. 1920-talets börsyra på Wall Street avspeglade sig i Charles Lindberghs ensamflygning över Atlanten, ljudfilmen, de korta kjolarna, frihandel, drömmen om en evig fred, projekterandet av Empire State Building, etc.
Vän av ordning invänder här att det inte är börskurserna som styr denna utveckling utan den underliggande ekonomin. Studerar man börsstatistiken finner man dock att ekonomiska nedgångar alltid sker efter att börserna fallit och inte innan - liksom börsuppgångarna alltid sätter igång långt före ekonomin återhämtat sig.
Att stigande börser höjer mänsklighetens humör och att sjunkande kurser sänker det, kan vi finna en rad exempel på under de allra senaste decennierna.
1960-talets positiva humör var knutet till dåtidens uppgång på världens börser och avspeglade sig i allt från tron på att människan inom kort skulle bygga kolonier på månen, till den tidens glada och sorglösa populärmusik.
När så de globala börserna började vika nedåt i 1960-talets slut tog det sociala humöret samma väg. The Beatles - som i sina första LP-skivor kongenialt uttryckt tidens optimism - upplöstes; Lennon-McCartney blev närmast dödsfiender; hårdrocken kom och tidigare fredliga FNL-aktivister sökte sig till brutalt revolutionära partier.
Den internationella börsnedgången fortsatte till 1970-talets mitt och medförde, som den minnesgoda läsaren vet, även oljekris, skenande inflation, Nixons fall, Baader-Meinhof-ligan, bombdåd och flygkapningar, aggressiv punkmusik, etc. Det dåliga humöret tog sig till slut också uttryck i kriget mellan Iran och Irak.
Exemplet Ny Demokrati
1970-talets människor kunde aldrig tro att börskurserna ett par decennier senare skulle vara allas angelägenhet. De kunde heller aldrig föreställa sig att vi mot 1900-talets slut, under den största globala börsuppgången någonsin, skulle få se Berlinmurens och Sovjets fall, öststatssystemets avskaffande, en arab och en israel dela Nobels Fredspris, Syd-Afrika avskaffa apartheid och välja Nelson Mandela till president, IRA lägga ner vapnen och de genom århundradena alltid lika krigsgalna européerna ta ett ystert danssteg mot ett Europas Förenta Stater genom att införa euron och kalla unionen "ett fredsprojekt".
Alla dessa exceptionella och i huvudsak positiva händelser beror av det synnerligen goda globala humöret och detta beror i sin tur på den exceptionella, globala börsuppgången.
Man måste här understryka att alla längre uppgångar på världens aktiemarknader - och alla längre nedgångar - har olika styrka och olika karaktär.
Den långa uppgång vi i dag befinner oss i slutfasen av började på kraschbottnen 1932 (men i ett större perspektiv i 1700-talets slut). Uppgången har under vägen korrigerats ett antal gånger, bland annat på 1970-talet, och har sedan 1980-talets början av allt att döma inlett sin sista, väldiga uppåtfas.
Börsnedgången i 1990-talets början var t.ex. bara en reva i ett då ännu inte färdigvävt mönster, utom i Japan där mönstret nu var klart - Tokyo-börsen inledde 1990 en krasch som pågår ännu i dag, år 2000. Det tidiga 1990-talets globala börsnedgång förde också med sig inbördeskriget i Jugoslavien 1993 och, för Sveriges del, en skenande statsskuld och en nedmontering av välfärdssamhället. Svenskarnas humör förändrades märkbart. Ny Demokrati är ett litet men tydligt exempel på detta.
Ny Demokrati bildades när den svenska börsen rasade. Partiets framgångar ökade i takt med börsnedgångarna. När sedan kurserna började stiga i slutet av 1992 försvagades Ny Demokrati för varje ny börsuppgång. I slutet av 1990-talet var partiets saga all - börsen slog nya rekord, det sociala humöret var återställt och tron på framtiden var monumental.
(Det tidiga 1990-talets globala nedgångar var naturligtvis av en betydligt lägre magnitud än 1930-talets, vars kvardröjande mörka sociala sinne resulterade i Andra Världskriget, i Stalin och Hitlers massutrotningar, i atombomben och i miljontals döda på slagfält från Ardennerna till Iwo Jima.)
Börskrascher och militär upprustning
Att aktiebörserna påverkar världens humör är måhända en halvt förkastlig, halvt skrämmande tanke, men den kan som möjligen framgått ledas i bevis.
Tyvärr är det otvivelaktigt så att stora börskrascher förebådar social oro och ökade motsättningar mellan samhällsgrupper, länder och världsdelar. Dessa skärpta motsättningar har praktiskt taget alltid resulterat i krig.
Väldiga börsrörelser - upp eller ned - är således en indikation på vad som så småningom kommer att ske med världens humör.
Effekterna av det dåliga humör som med viss eftersläpning följer på en finansiell krasch har vi under 1999 och 2000 sett i länder där börserna kraschade stort hösten 1998 - Ryssland och Indonesien är två exempel. Den dag den kommande, stora kraschen blir ett kännbart faktum för världens befolkning kommer antalet globala konflikter att dramatiskt öka och länder som i dag vill nedrusta sin krigsmakt kommer i likhet med dagens Ryssland att inleda en upprustning.
Förluster av sparkapital, hus, arbete och bostadsrätter kommer att följa i den stora kraschens spår. Dessa förluster är vidriga, men det allt överskuggande är inte de enskilda individernas ekonomi utan spörsmålet om hur vi alla som individer i samverkan skall hantera ett globalt dåligt humör.
Detta kan, om det vill sig illa, bli det gryende 2000-talets enskilt viktigaste fråga.
BÖRJE LINDSTRÖM
Mvh TWA.
Inlägget är redigerat av författaren.
Helt klart läsvärt. Nu är det inte så mycket att skåda in i framtiden som författaren till texterna gör. I Italien skulle jag vilja hävda att fascisterna redan har gripit makten. När Berlusconi återvaldes till president med stöd av neo-fascistiska partier skallade ropen "Duce, Duce". I nästan alla europeiska länder är högerpopulistiska partier representerade i riksdagen. Alla dessa partier utmärks av sin nationella chauvunism. De är, ännu, partier som inte är lika vidriga som 30-talets fascistiska och nazistiska partier. Men en djupgående kris kommer givetvis att radikalisera dem. I Tyskland växer NPD - nazismens efterkrigstida arvtagare. Överallt gnisslar det runt om i Europa. Var kommer det hela att sluta? Ingen vet ännu. Men en djup kris kommer att framkalla det sämsta hos människor.
________________
Bidra gärna med tips på bra dokumentärer i denna tråd!
Ja, det är intressant läsning. BL gör många bra iakttagelser, men tyvärr har han blandat ihop orsak och verkan. Han skriver:
Börskurserna styr mänsklighetens humör
I själva verket är det tvärtom.
Mänskliga kulturers kollektiva humör pendlar fram och tillbaka orsakat av sammanlagrade cykler med olika periodlängd och av två typer (fysikaliska och biologiska). Börs, ekonomi, krig&fred etc pendlar i takt med detta. Det är inget vi kan påverka men möjlligen mildra de negativa effekterna.
När flera cykler råkar samverka åt samma håll blir det börsbubblor resp börskrascher. När cyklerna motverkar varandra är det relativt lugnt.
mvh
PS: Testa gärna min Rysslands-grupp. Nu även med svensk breddanalys.
Tack för den lilla "ljusglimten" Mojas.
MVH Ann
Jag är lite skeptiskt till den där duden TWA.
Om två år så kan vi läsa igen och se vad vi tycker.
Det är mycket bullshit i det han skriver. Tex:
"Vem vill i den vådliga nedfärden ta risker? Vem vill satsa sina pengar, sitt liv på ett nytt högriskprojekt? Vem vill i de fallande istapparnas rike spara i fonder som sjunker i värde? "
Det han inte verkar fatta är att en av de fundamentala anledningarna börsen existerar är att man kan sprida ägande på flera händer istället för en. Det minskar risken, och detta minskar alltid risken oavsett om det är goda tider eller finanskris. Riskminskningen vid att ha en börs är konstant. Utan börsen hade vi mycket mer sällan fått någon ensam skäl som hade vågat satsa på högriskprojekt än idag. Vad är det författaren vill? Att börsen inte skall existera?
"Stora jordbävningar brukar precis som vissa börskrascher inledas med en serie förskalv, och när så huvudskalvet kommer är förödelsen ögonblicklig och total."
Detta är helt totalt fel. Det brukar komme efterskalv inte förskalv. Tex i Mexico City 1985(jag har bott i mexico) var det ett skalv på 8,5 på richerskalan. Det kom helt out of the blue. Folk som körde i bilarna märkte ingenting. Detta fenomen har jag själv råkat ut för när jag körde i Sasnta Barbara(californien). Kom in på ett hotell och såg att lamporna vajade... dagen efter läste jag i tidningen att det varit en 7.0 jordbävning i mojaveöknen(utanför staden).
"De stora krascherna är bedrägliga och manipulativa."
Börje Lindström är manipulativ.
Mvh Silicon Valley
"In the stockmarket, the rearview mirror is always clearer than the windshield"
Nu vill jag ju inte försvara Börje Lindström in i minsta detalj, men jag finner ändå huvuddragen i dessa tre inlägg intressanta.
Jordbävningar vet jag inte mycket om, men är inne på samma bana som du att det kommer ett kraftigt skalv direkt. Nu är ju ditt statistiska underlag för detta påstående väl klent :-)Kanske det ändå finns ett antal förskalv de flesta gånger? Jag vet inte och tänker inte ta reda på det heller...
Jag tror inte att BL är emot aktiemarknaden utan menar typ att bränt barn skyr elden vilket kommer att påverka sparande i aktier optioner mm negativt efter en stor krasch.
Hav dock förtröstan, en ny generation spekulanter kommer alltid att växa upp!
Mvh TWA.
Skalv beror på spänningar i jordskorpan. Efter skalvet har spänningarna minskat. Så om det kommer förskalv, så minskar det ju spänningarna, och då blir det mindre spänningar kvar till fler skalv. Alltså minskar förskalven styrkan på efterkommande skalv och borde minska risken för riktigt stora skalv.
Möjligen kan det vara så att i de riktigt extrema situationerna, när det uppstår enorma spänningar i jordskorpan, så uppstår det förskalv i alla fall innan det stora kommer, men de har då ändå minskat styrkan på det riktiga.
Det här kan man nog översätta till aktiemarknaden. Spänningar i jordskorpan representeras då av trendföljare, som jag ser det. Starka trender drar till sig trendföljare (på slutet är det alla småsparare som vill vara med på tåget), och dessa trycker upp eller ner kursen/kurserna till extrema nivåer.
Ju fler trendföljare, desto fler som vill ut genom dörren när de inser att trenden är över.
Så en stor krash/stor jordbävning skulle då kunna vara typ 1987. En stor mängd trendföljare hade samlats, och när det plötsligt hände ville alla ur.
En enorm krasch/jordbävning är en situation där också trendföljarna börjar tänka, "alltså, det här är ju helt galet" och drar sig ur, bara för att snart lockas in igen när de ser hur det stiger. Detta är förskalven, alltså snabba nergångar som snart passeras i nya uppgångar.
Så på det sättet skulle ju eventuella "förskalv" kunna säga något om magnituden på den kommande nergången.
Sedan borde förskalven följas av en period med relativt lugn. Förskalven har fått alla trendföljarna att tänka "äsch, det gick ner tidigare, men gick snart upp igen, trenden håller nog på länge till, jag bara förlorade på att vara försiktig". I det här läget glömmer de all försiktighet, köper för allt vad tygen håller, börsen rusar... men till slut stoppas det inte in tillräckligt med kapital för att börsen ska kunna fortsätta accelerera uppåt... och då j-r.
#2 "... I Italien skulle jag vilja hävda att fascisterna redan har gripit makten. När Berlusconi återvaldes till president med stöd av neo-fascistiska partier skallade ropen "Duce, Duce". I nästan alla europeiska länder är högerpopulistiska partier representerade i riksdagen."
Jag vill bara göra den kommentaren att det Italienska fascistpartiet bildades av Mussolini en tid efter han blev utsparkad ur syndikalistpartiet då dom tyckte att han var för revolutionär. Fascistpartiet är ett utpräglat vänsterparti med stor förkärlek till korporativism. Dvs man gillar sådant som fackföreningar, konsum, folksam, HSB etc. Närbesläktade partier var det tyska nationalsocialistiska partiet och de svenska socialdemokraterna. På sin tid såg man Sverige som ett ställe dit det skulle gå bra att exportera fascism.
När man läser stycket ovan kan man få intrycket att fascism har något med höger att göra. Det är alltså tvärtom.
"Alla dessa partier utmärks av sin nationella chauvunism. De är, ännu, partier som inte är lika vidriga som 30-talets fascistiska och nazistiska partier"
De som har jämfört det tyska nationalsocialistiska partiets partiprogram med det dåvarande svenska socialdemokratiska partiprogrammet hittar mycket likheter och inte så mycket olikheter. Det är naturligtvis väntat då det handlar om två närliggande socialistiska ideologier.
Detta kommer man dock aldrig att läsa i en socialdemokratisk tidning eller av en journalist med (S)-sympatier.
On a lighter note, här kan ni testa var ni själva ligger på F-skalan, ett test som utvecklades runt 1945-50 för att försöka identifiera hur starka fascistiska tendenser man har.
Själv blev jag "A liberal airhead" med en score på 2.367 :-)
Slänger in ett par citat också:
1.
Naturally, the common people do not want war, but after all, it is the leaders of a country who determine the policy, and it is always a simple matter to drag people along whether it is a democracy, or a fascist dictatorship, or a parliament, or a communist dictatorship. Voice or no voice, the people can always be brought to the bidding of the leaders. This is easy. All you have to do is to tell them they are being attacked, and denounce the pacifists for lack of patriotism and exposing the country to danger. It works the same in every country.
Hermann Göring
2.
Rarely is the question asked: Is our children learning?
George W. Bush
Det här var en seriös och fundersam sträng för ett år sedan..ja förutom #1 då...:-))
Kul att du tog upp detta!
Mindre kul är det ju att han förutspådde Michael Jackssons död. Detta gjorde han 2002 (att MJ dog innan 2012). Han förutspådde aven fredagsmys, HM:s skippande av sexiga annonser, Bush som impopulär president (någonsin) mm.
Detta är jag dock inte så imponerad av, en del känns lite tillrättalagt och många spådomar har inte slagit in ännu.
Det mesta tyder på att han låter det gå i vågor, som livet gör... Det som är väldigt inne blir ju totalt ute efter ett tag. Därför min kommentar i #8 Hav dock förtröstan, en ny generation spekulanter kommer alltid att växa upp!
Det som imponerar på mig är att han med stor berättarkraft kan skriva en aktiemarknadsanalys som få, om ens någon kan slå, varken här på AG eller hos någon analytikerfirma.
Till sist tycker jag det ligger väldigt mycket i vad han säger i #3 . Skulle vi nu få en nedgång på aktiemarknaderna igen, just när knopparna börjar att spira så tror jag att fallet ligger närmare till hands än 2007 då man inte var riktigt medveten om nedgångars dynamik. Det är inte förrän som medelklassen börjar att drabbas riktigt hårt som ondskan väller upp. En bra glädjemätare är väl Sverige Demokraternas frammarsch. Fienden är redan utsedd, WW III Here We go.... (Kommer snart till ett land nära dig!) (Sverige är väl neutralt som vanligt)
Nä nu ska vi inte släppa ut fan på isen eller måla någon ko på väggen, drick en BiB så är detta snabbt glömt, men hemska tanke...
Mvh TWA.
Visa sida
Ogilla! 9
Gilla!
Bra. Du skulle publicerat den när OMX svängde kring 1300. Få hade trott dig...förutom AG:are..