Framtiden
Jag har under min tid på AG inte uttalat mig så ofta och kommer inte heller att göra det i framtiden. Men nu vill jag göra min stämma hörd.
Vi lever i en värld och i en tid då globaliseringen går otroligt fort. Den går så fort att varken politiska beslut, människors förmåga att flytta eller ens filosofers förmåga att förstå räcker. Länder som Kina, Taiwan och forna öststater expanderar så fort att vi inte hinner med. En svensk stad kan ena året vara välmående för att ett par år senare finna att hela dess bas av industri har flyttat till Kina, Ungern, eller något annat land där arbetskraften kostar 10% av vad den gör i Sverige. Ett land kan gå samma öde till mötes på lite drygt ett decennium.
Det vi måste göra är att öka kompetensen, utbildningen, företagandet, drivkraften snabbare än dessa länder. Men det är svårt och det tar tid. Alla samhällen är baserade på historia, kultur, värderingar som har uppstått under många hundra år. Inte ens de som för några årtionden var revolutionärerna, dvs socialister, fackföreningar, etc förstår att klasskampen inte längre existerar i Sverige. Det är inte längre vi (proletäriatet) mot dem (godsägarna). Proletäriatet består idag av befolkningen i Latinamerika, Kina, Indien, Afrika, etc. Vi i Sverige är alla överklass. Att börja kalla sig för feminist är bara en billig ursäkt för att försöka hitta ett existensberättigande när grunden för ens värdering har försvunnit.
Så frågan är; vill vi bevara överklassen? Om man tittar i holistiskt perspektiv så har det ingen betydelse vad vi vill. Kina, Indien och många andra länder kommer att resa sig. Frågan blir vad som händer med det lilla landet uppe i norr när ett par miljarder drivkraftiga, lojala, plikttrogna människor reser sig och vill ta del av välståndet.
Min egen ödmjuka åsikt är den att om vi inte kan jobba tillsammans i Sverige för att vårt land ska förbli ett land där alla mår bra och ligger relativt högt i välståndsligan så kommer vi att sjunka till vi slår huvudet i botten och krisen är över oss. Betänk att Kina var en stormakt för ett par tusen år sedan. Sedan dess har de lyckats bli dekadenta, falla till botten och sakta börjat resa sig och snart tar de kanske över som den största och starkaste av ekonomier.
Men inte nog med detta. Vi har dessutom kommit i en situation i Europa där den största delen av befolkningen är pensionärer och där skatteuttaget kommer att behöva öka drastiskt eller där den allmänna välfärden kommer att behöva överges steg för steg.
Om vi ska lyckas måste vi sluta tjafsa om petitesser. Skit samma om grundavdraget i förmögenhetsskatten är 800.000 eller 1.500.000 kr. Det som är viktigt är att vi alla lär oss att bli stolta över oss själva och vårt land. Att vi hyllar de som lyckas och hjälper dem misslyckade att försöka igen. Att vi hjälper de svaga att hitta en tillvaro där de kan bidra och känna att de är nyttiga i samhället. Jag tror inte att kommunismen eller socialismen någonsin kan fungera men jag tror att vi alla måste bli goda socialister (i meningen hjälpa varandra) för att vi alla ska lyckas. Vi måste avliva jantelagen och göra det fint att lyckas. Vi måste belöna dem som driver landet framåt och vi måste ge alla chansen att lyckas på sitt sätt. Vi måste sluta tänka på vilka rättigheter vi har och börja fundera hur vi på bästa sätt hjälper till att lyckas. Vi måste sluta klaga på andra och i stället se till att skapa lösningar. Vi måste sluta vara en del av problemet och istället bli en del av lösningen.
Vi har idag 1 miljon invandrare varav de flesta är arbetslösa. Antalet sjukskrivna är alarmerande stort. Direktörerna gnäller på att förmögenhetsskatten hindrar tillväxten. Fackförbunden kräver kortare arbetstid. VPK vill att företagen ska betala allt.
Det enda jag tror vi behöver är en annan inställning till livet. Tyvärr är det bland det svåraste man kan ge sig på. Men jag är övertygad att det är enda sättet. Efter att ha spenderat många år i Kalifornien, Stockholm, Kina, Israel, Irland, etc och jämfört det med andra platser i världen ser man ett intressant mönster. Drivkraften hos entreprenörer och äkta företagsledare är alltid störst i områden med relativ hög skatt och med höga ideal. Det viktiga är att båda komponenterna behövs. Idealen behövs för att skapa visioner lika väl som skatterna behövs för att skapa ett samhälle att vara stolt över. De som flyttar från dessa regioner är sällan de drivkraftiga entreprenörerna utan de besuttna och dekadenta. De som flyttar till dessa regioner är de som har en vision och som har en drivkraft.
#0 Lars_623 o #1 volontären
Vi har ett bra föredömme...i entreprenörerna på AG...
Och Lars_623: Dina tankar är snarlika mina: Ett land behöver duktiga entreprenörer MED god etik. De som BARA skapar rikedom för sin egen del, är väl ENBART skattemyndigheten intresserad av...(och EKO-roteln, ifall etiken brister totalt...).
mvh/viotto
Vi måste också fundera över vad jag skulle vilja kalla utbildningsfanatismen. Vi kan inte som så många hävdar utbilda bort våra problem. Vi bör fundera över om högre utbildning ger fler jobb. Allt fler skaffar sig allt ”högre” utbildning. Det betyder att allt fler kommer ut i arbetslivet allt senare. En allt större del kommer ut från universiteten vid 35-års ålder och börjar då fundera på vad de skall göra med resten av sina liv. Hur många av dem är utbildade för några specifika jobb? De måste likt de som kommit direkt från gymnasiet lära sig jobbet, på jobbet. Frågan är om en universitetsutbildad person sköter alla dessa administrativa jobb bättre än gymnasieutbildade och om så, är det på grund av sin högre utbildning. Mycket av kompetenshöjningen kan bero på levnadserfarenhet.
När allt fler skall förberedas för universitetsstudier så nervärderas i denna process hantverksjobben. De är ju de som arbetar med ”händerna” och producerar ”det” som vår välfärd grundar sig på. Jag har rätt så ofta mött universitetsstudenter som inte riktigt vet varför de går på helfartskurser på universitetet. Några av dem skulle hellre bli möbelsnickare eller något liknande, men det passade sig inte.
Innovativa företagsidéer genomförs sällan av ekonomer och jurister, är ett påstående som jag inte sällan hör. Stämmer detta är det skrämmande. Ett och annat forskningstungt företag startas dock av universitetsforskare, men kan de kompensera för bortfallet i tillverkningsindustri och hantverkskunnande?
Med detta vill jag inte säga att högre utbildning är fel. Jag har själv arbetat på universitetet under många år och skaffat mig den högsta utbildningen detta land kan erbjuda. Men vi bör fundera över till vad vi skall ha all utbildning. Jag uppmanar alla att för sin egen utveckling skull bilda sig på universitet och högskolor, men det måste inte ske på heltid och på bekostnad av många år i det välfärsdsskapande arbetslivet. Det går också bra att vara hantverkare och bedriva högre studier i långsammare takt, om det är det man vill göra.
Funderar fil dr gurin
#3 ang utb-fanatism: Det finns ju fortfarande massor av lediga arbeten som inte kräver någon högre utbildning. Det är ofta minimilöner på dom ställena, så att färre svenskar ser sig manade att gå från sina bidrag/akassa till ett riktigt arbete. De är inte heller tvingade till att göra det enligt Ams. Men samma arbetslösa personer är också samtidigt emot arbetskraftsinvandring. Så vem ska städa och sköta om alla svenskar? Vem ska hålla kvartersbutikerna öppna sent på kvällar och på helgerna?
Man kan inte slussa in alla arbetslösa i långa utbildningar som inte är yrkesinriktade. Vi blir bara välutbildade och ovilliga till att göra ett nyttigt dagsverke?
Jag satt på ett Starta-eget-info-möte i höstas och hörde många underliga kommentarer o diskussioner bland de drömmande trädgårdsmästarna och hårfrisörskorna. bland annat denna: "om sådär mycket går bort i skatt direkt, så behöver jag fakturera 40.000 i månaden för att få en hyfsad inkomst." Personen hade tänkt rätt i att starta en rörelse som var hantverksbetonad, men tänkte lite fel ändå, man jobbar inte för att bli rik första månaden. Så han började väl fundera på hur man blåser staten på skatter o avgifter för att han inte skulle "bli av med" så stor andel eller behöva slita så hårt.
citat från Mats Lederhausen, McDonalds: Tro, Gno, Gro - Först ska man tro, sedan ska man gno mycket, först därefter gror det.
Viotto har startat en tråd i Samhällsdebatt "Välfärdsstat i gungning" som tangerar denna.
;-j
#3
Jag håller fullständigt med dig. Varje individ måste jobba mot sin egen vision. Det var därför jag skrev "......... vi måste ge alla chansen att lyckas på sitt sätt.......". Det finns ingen självklarhet i att alla måste vara universitetsutbildade. Rätt balans av utbildning och erfarenhet hos befolkningen är viktig.
Men man måste vara medveten om att det i dagens globaliserade värld inte finns någon självklarhet i att en svensk möbelsnickare skall tjäna mer pengar än en polsk möbelsnickare med samma hantverksskicklighet. Att ta ansvar för sina val är för mig lika självklart som att hjälpa dem som behöver hälp.
"5
Men är det rätt metod ( kronor och ören ) att jämföra löner.Om man jämför hur många liter vodka kan en polsk möbelsnickare köpa för sin månadslön så tjänar han betydligt mer än hans svenska kollega. En kilo ris kostar här 20 kr ( uncle ben ) i Indien kostar det motsvarande 10 öre.
Att polsk möbelsnickare tjänar som han tjänar beror nog på 50 års påtvingat socialism, komunism eller vad nu kan man kalla detta. Dvs 50 årig efterblivenhet som ligger till grund för snabbt marknadsomvändning till kapitalism som gör att en ägare till möbelfabrik tjänar mer i Polen än samma i Sverige. Ikea möbler kostar inte hälften därför att de är tillverkade i Polen.
Hälsningar
"Visst kan jag ha fel, men jag tror, att jag känner, att jag upplever, att det kan vara så."
På lång sikt måste man nog räkna med att de konkurrensfördelar västvärlden möjligen har kvar inte är långsiktigt hållbara. Vi svenskar är ju som folk knappast intelligentare än indier eller vilket annat folk som helst, så på lång sikt kommer det inte att vara så att en svensk ingenjör tjänar sju gånger så mycket som en indisk ingenjör. De eventuella försprång vi har kommer att tas in - eller om inte annat uppvägas av vår ogynnsamma befolkningsstruktur!
Men om en indisk ingenjör lever ett bra liv på 3000 kr i månaden, kan man ju tolka det på flera sätt. Att lönen är lägre - eller att valutan är grovt undervärderad. Det behöver nog knappast bli så att våra löner sjunker dramatiskt. Istället kommer både lönerna och valutorna att närma sig varandra. Man skulle kunna tänka sig att det dollarfall som varit också är något som kommer att drabba övriga västvalutor med tiden. Om det då är vissa valutor som kraschar eller andra som tokrusar beror ju på referensram.
Det kommer att ske en löneutjämning, men också en prisutjämning. Fast alla områden kommer inte att hänga med i samma takt förstås.
De indiska utbildade arbetare som är efterfrågade, kommer att vara i den gynnsamma situationen att deras löner stiger snabbare än priserna gör det. Men de som inte är efterfrågade kommer istället att uppleva att priserna stiger snabbare än deras löner gör.
Detta i vart fall så länge man ser till inhemskt producerade varor. Visserligen kommer alla indier att få högre köpkraft när det gäller importvaror, men de fattigaste köper nog mest inhemskt ändå.
I Sverige får vi en annan situation. Om valutan sjunker kan man ju se det som att både priser och löner sjunker relativt andra länder. Men det kommer nog att bli så att de utbildade arbetare här som är efterfrågade, kommer att uppleva att deras reala löner sjunker, men de reala priserna sjunker snabbare, sett från en annan valutas perspektiv. Räknat i den egna valutan stiger både priser och löner, lite krångligt det här... Detta då genom att de nominella lönerna justeras upp med valutafallet, i högre grad än vad de nominella priserna stiger.
Medan däremot de icke efterfrågade i stället inte kommer att uppleva denna uppjustering, utan i stället kommer deras löner inte att justeras upp med den sjunkande valutan, och deras köpkraft kommer således att sjunka.
Detta så länge vi tittar på inhemskt producerade varor, eller producerade i andra västländer i samma situation i vart fall. Liksom alla indier blir vinnare när det gäller import från västvärlden, blir alla i västvärlden förlorare när de importerar från andra länder som inte är i samma situation.
Resultatet, i både Indien och Sverige, blir således ökande klassklyftor. Relativa klassklyftor iaf. Detta kommer sannolikt att förstärkas i det svenska fallet av att en skatteharmonisering troligen blir svår att undvika.
Troligen kommer på lång sikt förmögenhetsfördelningen att se ut på samma sätt i framtiden som idag. 20% äger 80%, 80% äger de återstående 20%. Men de där 20% rikaste kommer att vara mer utspridda över världen, istället för att vara koncentrerade till vissa länder.
Var det begripligt det där resonemanget, eller bara feltänkt? :)
Inlägget är redigerat av författaren.
#7 kan bara hålla med. Det som man oftast kommit fram till är att länder med låg korruption blivit framgångsrika. Korruption leder till felallokeringar. Tyvärr så kan man säga att massutnyttjande av den sociala väfärden (sjukskrivningar och bidragssamhälle) kan sägas vara en sorts masskorruption och leder till missallokering och passivisering. Ibland tänker man var har man störst chans att få en dräglig tillvaro i långa loppet? Sverige /EU med en åldrande och skuldsatt befolkning ska försöka anpassa sig till global konkurrens med sänkta reallöner och trolig standardsänkning mot en spirande optimism i Indien och fjärran östern. Spännande och omvälvande tid är i antågande.
Människan har inte rötter utan fötter!
“No warning can save a people determined
to grow suddenly rich.” - Lord Overstone
Inlägget är redigerat av författaren.
Jag träffade en företagare för någon vecka sedan. Han äger fabriker i Sverige och i Taiwan. Han frågade mig om det skulle vara konstigt om idrottare från Taiwan skulle slå det svenska hockeylandslaget eller bli segrade av simning eller i någon annan idrott. Det han ville komma till fram till är att vi förväntar oss att Sverige är bättre i idrott än vad Taiwan är.
När det gäller produktiviteten i fabrik bland arbetstagarna så är en svensk ineffektiv och slö i jämförelse med en från Taiwan, enligt honom. Och jag kan nog tro honom i det.
Mvh Pike!
In the reeds.
pike@piketrader.com
Besök gärna www.PikeTrader.com
Menar du en svensk person i genomsnitt eller menar du industrins produktivitet? Jag kan inte Taiwan men i Sverige har vi högre produktivitet än i de flesta låglöneländer, vi behöver färre arbetade timmar/resurser för att åstadkomma samma resultat. Dock blir det ändå billigare att tillverka i låglöneländer eftersom resurser/arbetskraft är så mycket billigare där.
Kort sagt, står man o knappar på en dator behöver man inte vara så energisk ;-)
#10, han jämförde produktiviteten bland arbetarna i sina fabriker. De tillverkar samma saker i Kalmar såsom i Taiwan, och de svetsar, målar och monterar i båda fabrikerna.
Mvh Pike!
In the reeds.
pike@piketrader.com
Besök gärna www.PikeTrader.com
#10 Dvs arbetsproduktiviteten eller förädlingsvärde per arbetad timme. Sverige ligger relativt bra till här, vi har haft en starkt ökad produktivitet på senaste tiden. Det är därför vi inte får så många nya jobb trots tillväxten.
Frågan är just om fabriken i Kalmar är exakt likadan som den i Taiwan. Är den mer automatiserad har den högre produktivitet.
Visa sida
Ogilla! 7
Gilla!
#0 Lars_623
Mycket bra skrivet. Svårigheten är att den förändringen kan varken beslutas eller beordras fram. Den måste locksa fram. Det måste bli fint att lyckas. Idag är det finare att vinna en miljon på lotto än att arbetat ihop den.
Mvh // Volontären
Vill Du veta hur duktig trader Du är jämfört med andra? Gå med i gruppen Real Trading.
Bästa resultat hittills är 90 % på 3 månader