Cirkus CassandraOIL AB Instæmmer

100% med skribenten BenLuu på Avanza/Placera i disse tanker !!!

Du frågade om jag var misstänksam mot något?

När det gäller tekniken brukar jag börja med konkurrenterna.

Alla plast/däck-till-olja utnyttjar pyrolys, upphettning så att kolvätena

förgasas.

Det är som att torrkoka kaffe och ta vara på ångan.

Vanlig pyrolys tillför värme med en doppvärmare, reaktorerna tillför värme med en visp.

Vispandet ger inte mycket friktion, så därför blandar man in sand för att öka friktionen och därmed värmeutvecklkngen.

Fördelen med vispning är att man dels finfördelar materialet i reaktorn, dels får en väldigt jämnt fördelad värmeutveckling.

Sanden, rätt vald, kan dessutom verka som katalysator så att de långa molekylerna lättare faller i sär till kortare och mer värdefulla.

Nackdelen med en visp är att den är så mycket dyrare än en doppvärmare, kanske en faktor tio.

Det säljs mång hundra doppvärmare per år och det finns åtmknstone ett hundratal tillverkare i Kina och Indien.

Den olja som produceras verkar dock vara av något sämre kvalitet och säljs som brännolja eller går till ett raff.

Mängden olja, kolpulver och stål är densamma som Caso anger.

Vispföretagen har bättre temperaturstyrning och kontroll på processen och kan därför få mer enhetlig processolja.

Vispgöretagen är bl.a. Caso, Thermtec i Norge, Blowdec i Slovakien och KDV i Tyskland.

Thermtec har någonstans mellan 50 och 100 reaktorer i drift över världen och verkar vara det framgångsrikaste företaget för närvarande, trots AOs påstående om Thermtec föråldrade teknik i Västerås.

AO sade också att Thermtec bett AO om hjälp och att de hänvisade kunder till Caso, något som Thermtecs CEO Ulrika Jugner kraftfullt förnekar.

Så på din fråga " fungerar reaktorn"

blir mitt svar att det borde den göra, den liknar i hög grad konkurrenternas vispar.

Det omtalade patentet avser en mekanisk variant.

För att förenkla serviceåtkomsten är Caso-reaktorns rotor inte lagrad i ytteränden. För att detta ska vara en stor fördel, måste även servicebehovet vara stort, så att man tvingas öppna reaktorn ofta.

Nackdelen är att det lättare uppstår vibrationer i rotorn. Rent tekniskt sänks det kritiska varvtalet med en faktor roten ur 6 vid ensidig upphängning. Detta kan kompenseras med grövre rotoraxel.

Jag antar att ingenjörerna räknat rätt.

Vad som är avgörande är hållbarheten vid kontinuerlig drift samt servicebehovet.

Marknadsmässigt måste också priset och driftskostnaderna vara konkurrenskraftiga.

Om Caso är bättre eller sämre än konkurrenterna går inte spekulera i nu, det får visa sig.

Någon avgörande skillnad ser jag inte rent tekniskt.

Det är möjligt att det finns dolda fördelar med Casos utförande, men det

har inte presenterats, så jag kan inte ha någon åsikt.

Däremot kan kanske Caso ha skaffat sig ett förmånligt avtal i Irak.

Eftersom detaljerna inte är kända är det svårt att bedöma hur förmånligt.

Att NOC skulle leverera pumpbar tjockolja gratis till SEAB och sedan köpa tillbaka den för nära marknadspriset efter en API-höjning på 5-7 enheter har jag svårt att tro.

Enligt prisuppgifter ökar värdet på råoljan ca 0.7 % per höjd API-enhet.

Något uttalande från den andra parten, NOC, har jag inte hittat.

Det vanliga vid träffade avtal är att båda parter uttalar sig.

Att rensa gamla oljesjöar, särskilt om man kan hantera bitumen som sjunkit till botten och blandat sig med sanden, är en annan sak.

Där har jag tidigare sagt att det är fullt rimligt att NOC sagt " fixa oljesjöarna så det går odla på marken, så får ni behålla all olja ni kan få ut av processen som ersättning".

Om det finns pumpbar olja på ytan, som kan pumpas upp i tankbilar för en dollar per fat,

har den oljan omkring halva värdet av råoljan för ett raffinaderi som kan ta hand om den.

Om Caso skulle få denna gratis utan motprestation att rena sanden, verkar detta vara en orimligt dum affär för NOC.

Så, en kommentar/intervju med en representant från NOC vill jag nog ha innan jag blir övertygad av den ensidiga presentationen från Caso.

Den sista aspekten är ekonomin.

Hur får Caso sina pengar?

NE gav ett antal miljoner som är slut.

AO gav lånegaranti på tio miljoner, samma belopp som han fick i ersättning för patentet.

Dessa pengar är också nästa slut.

Ett antal miljoner har kommit in från Sevens Star som förskott för en reaktor.

Den fick dom inte, den skall till Irak.

Snälla som SS fortsätter de betala "enligt plan" och kräver inte tillbaka förskottet.

Den nya planen kan ju vara att de inte betalar något alls.

Vem är då denna drömkund som verkar stå ut med allt?

Ja, SS har en websida på en samlingssida för Crown World Group.

Där visar SS upp en massa bilder av Casoreaktorn.

Någon annan verksamhet än samarbetet med Caso omnämns inte.

Som finansiell partner omnämns Euro Invest Capital som finns på en annan sida hos Crown World Group.

EIC verkar vara ett synnerligen skumt bolag, som utretts av andra här på forumet.

Crown World Group verkar inte finnas som registrerat bolag.

Alla tre företagen sitter i rum 371-372 i block K12, business park B2 i Istanbul i Tyrkiet.

SS var, första gången jag kollade, registrerat som partihandel i grönsaker, men är numera omregistrerat till oljehandel.

Hur detta enmansföretag skulle ha resurser att betala en Casoreaktore undgår mig,

så jag mailade Caso, Nerpin och AO och frågade.

Jag fick inget svar, bara en utskällning förmedlad via signor.

Under förra året kom uppgiften om att JV-bolaget i Turkiet heter CSG, Cassandra Star Green Energy.

Det finns också ett bolag Cassandra Stars Green Enerji registrerat i Turkiet.

Det har samma adress och telefonnummer som SS.

Så, bolagen i Turkiet är enmansbolag på ett kontorshotell.

På forumet förekom uppgifter om att SS hade 165 miljoner utlånade till Turkiska staten och vissa svårigheter att få tillbaka dem.

Senare kom uppgifterna att alla miljonerna var frysta i Iran, och därmed svåra att få tillbaka.

Är jag misstänksam mot härvan av enmansbolag i Turkiet!

Ja, det är jag!

Ännu misstänksammare blev jag när jag såg att loggan för Crown World Group är

det varumärke som är registrerat i Sverige av bolaget Nordic Crown AB.

Det är ett obetydligt enmansbolag men gissa vem som äger bolaget?

Javad Pursharifi Ghorichai, konsult till Cassandra och näst störste ägare i Cassandra med fem miljoner aktier, ett faktum som man döljer i årsrapporten genom att i stället ange bankerna där depån ligger.

Javad är " nyckelförhandlaren" som presenterades som Nasr på JFs pubträff.

Javad och AO fakturerar sin konsultlöner från Caso via Javads helägda bolag GSO Sweden.

Javad är konsult för utlandskontakterna.

AOs englandsbolag hette Gulf Stream Oil Processing.

Brorsan har Gulf Stream Oil LEWAB.

Är jag misstänksam på vad Javad spelar för roll i Caso? Ja!

Mitt intryck är att Caso leds och styrs av två konsulter, varav den ene vill synas så mycket som möjligt och den andre vill synas så lite som möjligt.

Det finns således kontaktvägar mellan Caso och SS förutom kund och leverantör.

Är det Caso i båda ändar av leveransen?

I så fall är det förståeligt att SS utan knot tolererar hur stora leveransfördröjningar som helst.

Sedan var det Nordkalk.

Underlig historia.

Det finns en länk utlagd till ett reportage i ett inlägg nyligen.

Sedan var det NSR i Helsingborg.

Tillstånd från myndigheterna att dra i gång.

Blev inget, kan kanske bli, jag vet inte status.

Det hade varit toppen att ha ett referensprojekt i Sverige!

Ingen misstänksamhet alls mot ett sådant projekt.

Sedan var det Valoriza i Spanien.

Det är också ett medelstort företag i sacyr-gruppen.

Ingen misstänksamhet där heller!

Kanonreferens för hela EU!

Enligt Caso har miljötillstånd för provdrift erhållits.

Pengarna ska nu komma från en finansiär som på forumet uppgetts vara:

Oljeföretag i Abu Dhabi

Finansföretag i Abu Dhabi

Investeringsfond någonstans

Miljöfond någonstans

Ledare i ett av världens framgångsrikaste företag någonstans.

Pengarna ska betalas till ett JV-bolag som benämns SEAB.

AO sade i Västerås att SEAB var registrerat i både Sverige och Irak.

Jag har inte lyckats hitta något sådant registrerat bolag i Sverige eller Irak.

Detta SEAB är enligt de två tidningsartiklar som lagts upp på hemsidan det företag

som tecknat avtalet med miljöministeriet.

Det underliga är att i sista kvartalsrapporten står det att Caso inte har någon ägarandel i JV-bolagen.

Jo, då blir jag misstänksam.

Vilka står bakom detta SEAB med avtal med Irak?

Vilka äger det SEAB som hanterar pengarna?

Inte Caso, har ingen andel.

Inte går det ta reda på detta heller.

Detta är det företag som först ska få en kvarts miljard av den okände finansiären och sedan

slussa vidare alla miljarder som Casoreaktorerna och tankrengöringen ska inbringa.

Vill jag veta var företaget finns? Ja!

Vill jag veta vilka som sköter denna miljardbusiness? Ja!

Jomen, protesterar någon, det finns ju en lyxvilla, visserligen tom, men de har satt upp

en skylt där det står SEAB.

I Erbil. I Kurdistan. För Kirkutprojektet.

Fast nu stod det visst i Q&A att man sitter i Bagdad.

Trots det står det "Open for Business" på en bild av skylten bland nyheterna på Casos hemsida.

Pengarna beskrevs först som 30M euro som skulle komma "snart".

Sedan blev det 30/5 = 6Meuro som skulle komma "snart"

Sedan blev det minst 50% , minst 3Meuro, som skulle komma "snart"

Är jag misstänksam mot alla "snart"? Ja!

Ett seriöst företag måste sköta sin finansiering på ett vettigare sätt.

Nu är det fritt fram att komplettera den information jag har, så att jag slipper vara misstänksam.